Bokrecension av Jag är så glad för dig – Lucina Rosenfeld Bokrecension

HANDLINGEN: Wendy Murman kan tolerera sin vackra bästa vän, Daphne Uberoff, så länge som Daphnes ensamma och arbetslösa och ge skvaller-värdiga omläggningar-bland annat en affär med en gift man och det tillfälliga självmordshotet. Men nu verkar Daphne ha sitt liv tillsammans (hon gifter sig då gravid!), kommer Wendy, som har ett ouppfyllande jobb, stödjer sin lat man, och är desperat för sin egen bebis, uppsluk i sin väns lycka? Inte så mycket. Den skarpaste delen: Du kan noga relatera.

JIHAN (EDITORIAL ASSISTANT): Jag gillade verkligen den här boken. Jag känner till människor som Wendy som är avundsjuk på alla andra, och andra tycker om Daphne som är verkligen trängande. Och vem har inte varit den kvinnan som inte vill bli kvar?

KRISTIN (DESIGN DIRECTOR): Och vi känner alla till någon som deras vän Maura, som inte har jobb men är alltid stressade och ständigt avbryter planer.

YAEL (ASSOCIATE EDITOR): Men det var frustrerande! Den Wendy kunde inte komma över sin egen avundsjuka, att i 200 sidor visste hon om allt hon inte hade – pengar, en brunsten, en bebis som gjorde mig vill krossa henne. Och om hon inte kunde stå och lyssna på Daphne prata om hennes manproblem när hon ringde klockan 2, då borde hon inte ha svarat på telefonen!

SARAH (ASSISTANT EDITOR): Wendy var den vän som ville känna sig nödvändig, vilket fungerade bra för henne tills Daphne fick sin handling tillsammans – det var när Wendy började aktivt hata henne.

YAEL: Se, jag kunde uppskatta upptagningen av den Sex och Stadens vänner-första modell av relationer, som jag tycker irriterande orealistiskt. Ibland undrade jag varför dessa kvinnor störde med varandra.

KRISTIN: Jo, jag tror att vi alla har hållit vänner med människor som gjorde oss dåliga. Därefter gräver du dem med tiden. Vid mitt 30-tal hade jag funderat på vem jag ville ha omkring mig, och nu har jag fem eller sex vänner som jag skulle gå igenom eld för, och de skulle göra detsamma för mig. Det verkar som om Wendy bara är en senblomare.

SARAH: Den enda karaktären jag gillade – och jag tror bara av sympati – var Wendys man. Han har kastat sitt lot med någon som har för avsikt att vara eländig.

KRISTIN: Åh, jag tyckte inte om honom alls. Han var en våt nudel. Han led bara i tystnad istället för att faktiskt säga något som: “Jag är inte säker på att jag är redo att få barn.”

Jihan: Och för att försvara Wendy kunde jag förstå varför hon skulle ångra honom. Han slutade sitt jobb för att skriva ett manus, men allt han gör är att sitta runt rökningspotet.

YAEL: Det som verkligen förbryllade mig var att hon klagade över att hon inte blev gravid. Du vill bara säga till henne, “Varför försöker du inte ha sex med din man?”

KRISTIN: Men ville hon till och med verkligen ha en baby? Eller var det bara att alla andra hade barn och hon försöker fortsätta?

SARAH: Höger. När vi såg henne interagera med spädbarn, var hon som, “Den är irriterande, den gråter, den är inte söt.” Jag ville inte att hon skulle bli gravid!

SKALL DU LÄS IT?

YAEL: JA

SARAH: NEJ

KRISTIN: JA

JIHAN: JA

KOM TILL VÅRA LIVE BOK CLUB EVENT! Bor i området eller planerar du ett besök? Följ oss med den speciella gästförfattaren Lucinda Rosenfeld den 13 augusti på McNally Jackson Books i New York City. För mer information, gå till marieclaire.com/livebookclub. För att RSVP, maila oss på [email protected].

NÄSTA MÅNAD: Högsta domstolskapet av Christopher Buckley (tolv)

För att läsa vårt fulla samtal och lägga till dina tankar, besök marieclaire.com/bookclub